Om oss

Historian om hur HandBendern kom till. 

Har själv spelat många år och farit och flängt land och rike runt och man träffar mycket människor som spelar.
Hm.. men gitarrister är ett folkslag för sig, de är ständigt sökande efter de obrutna vägarna, det optimala soundet för sin egen del.

Själv fastnade jag i countryfacket med ena benet under tiden jag lirade dansband. Jag ville nog ha lite mer twang än de susande chorusounden på 80-90-talet som dränkte själva gitarrljudet. Lyssnar man på en countrylåt så brukar det i allmänhet glida in en pedalsteel om man så vill det eller ej. Det var väl där jag fastnade någonstans och började fundera.

Vill också tillägga att man inte riktigt kan jämföra en pedalsteel med en stringbender, men det tycks låta lite åt det hållet med rätt hantering.
Sagt och gjort, beställde en stringbender från Amerika och började gno å dra i B strängen….lättare sagt än gjort… För det första måste jag stå upp hela tiden när jag försökte prångla in de, inte allt för lätta figurer som ”proffsen” lirar, inte lätt med en ”stätt” i sidan som man står och skjuter och drar i samtidigt som jag försökte lära mig några licks.

Nej det här går inte, tog fram järnsågen och började modifiera den nyinköpta bendern så att jag kunde sitta ner och sköta den med högerhanden istället medan jag spelade. Nu kunde jag åtminstone sitta och titta på vart jag satte fingrarna utan att behöva dansa samba på samma gång som jag försökte spela. Lite klumpig tyckte jag den fortfarande var, höll inte måttet riktigt så jag beslöt att göra en egen prototyp av min idé som satt i huvudet. Den fungerade faktiskt bra, lätt smidig tog inte så stor plats på gitarren.
Sen slapp jag att fräsa bort material ur min gitarr som andra tillverkare är tvungna till i de flesta fall. Jag fäste den direkt på stallet utan att förstöra gitarren. Spelade så ett tag tills jag ville utveckla lite mer.

Gick upp till Conny Jansson som har en mekanisk verkstad och visade den hemfilade pjäsen. Han funderade nog vad detta var för en manick vid första anblicken, men fattade galoppen direkt, han är ju pianist med ett stort musiköra vill jag påstå. Conny började rita i sina mer moderna apparater och program och ut kom den första maskingjorda HandBendern. Vilken skillnad på stabilitet! Fungerade klockrent. Så jag spelade på den i nästan fyra år utan problem.

Tanken grodde om vi skulle göra något mer av våran idé så in i tänkarboden igen, och nu började det likna något. Nu började det bli lite fason på designen också. Träffade Mikael Strömqvist i Donnez ute på havet när vi var där och spelade, hörde direkt på hans spelstil och hans sound som var som klippt och skuret för en ”bender”. Så jag frågade om han ville testa HandBendern.
På den vägen är det. Nu visar många flera i ”släktet” ett stort intresse för HandBender`n

Stefan Olsson”HT”
HandBenderSweden AB